Publicerad 2012-03-13 16:18:35 i Allmänt
Som vi har väntat, tjatat och längtat efter den lilla krabaten! Och nu är han äntligen här! Vår stjärna, vår kärlek, vår älskling, VÅR SON är här! Vår efterlängtade son föddes på USÖ Fredagen den 9/3 kl: 16.52...han vägde 4335 kg och mätte 54 cm. En stor kille m a o kom till världen. Det går bara inte med ord att beskriva hur det känns, det bara går inte. Vi har nu på riktigt blivit tvåbarns föräldrar och Lia har fått en lillebror :) Let the challange begin :)
Åter till vardagen...Lia har precis (läs 14.15) kommit hem från dagis, och har INTE vilat idag! Så just nu har vi en unge som bara gallskriker av trötthet. Hur ska man få dem att förstå att en liten vila bara skulle göra gott ;) haha önsketänkande va? Hon varvar skrik med gäspningar och tur är väl att hon har en pappa med någorlunda tålamod :)
Tänker inte skriva så mycket mer just nu, utan jag sparar det till en annan dag. Jag lägger in lite bilder på våra två små guldklimpar <3
Lia möter sin lillebror (eller "dockan" som hon kallar honom) vid dörren när vi kommer hem <3
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Vår fina fina lilla kille <3 <3 <3
Publicerad 2012-03-08 14:35:17 i Allmänt
Det har varit några riktigt JOBBIGA veckor här hemma! Ni har nog kunnat följa med lite om ni läst denna blogg, detta med min foglossning. Ja inte nog med det, jag fick ju problem med ISCHIAS oxå, men det var inte nog med det. Jag har legat hemma med influensan oxå. Jag har legat till sängs, gått med kryckor och haft en TENS-apparat på mig dygnet runt. Jag har inte kunnat göra nåt dem senaste veckorna. Allt har inte bara varit negativt, för det har hänt massa positivt oxå, men det är lätt att man bara ser det negativa i allt när man inte mår bra! Det dåliga samvetet ligger ALLTID där inombords och lurar. Får en att må riktigt dåligt. Har inte kunnat "ta hand om" Lia, huset min man och knappt mig själv. Jag satt ute drygt 1 timme härom dagen, det var det längsta jag varit ute på ca 3 veckor!! Jag har känt mig så ynklig och så värdelös över detta. Hade det inte varit för min underbara Tomas så vet jag inte hur detta hade gått. Han har skött ALLT, och då menar jag allt!! Han har varit helt underbar!! Jag har ju inte bara haft min fina man här hemma, min mamma har oxå varit här dem senaste snart 2 veckorna. Oh my lord vilken fantastisk kvinna min mor! Hade det inte varit för henne så vet varken jag, Tomas eller Lia vad vi hade gjort. Tomas har ju haft ett jobb att sköta oxå och då har min mamma varit här och mer eller mindre tagit över det som gubben gjort när hon inte varit här. Hon är ju oxå här för att invänta födelsen av vår son oxå, som förhoppningsvis behagar att komma snart ;) hon ska vara hemma med Lia när gubben och jag behöver åka in.
Det finns faktiskt som sagt massa positivt som hänt oxå, men jag tar en dag i taget, som Tomas tjatar på mig att jag ska göra så att jag inte hamnar i nåt mörkt mönster, som jag ibland har en förmåga att göra. Jag är inte helt fullt bra än, men jag mår så mycket bättre! Och det, det mina vänner gör mig lycklig.
Nu över till lite roligt....jag har nu gått 39 fulla veckor OCH "slemproppen" gick igår!! Så nu hoppas jag att det är nära för vår lilla prins ankomst. Som jag har tjatat o tjatat om att det nu snart får ske en förlossning, igår när "proppen" gick blev jag helt ärligt talat lite nervös över det hela. Inte över förlossningen, men över att man snart närsom blir två barnsförälder....iiiiiii......så sketans nervös är jag över detta nya liv som väntar oss, tur är väl att en utav oss har fötterna (någorlunda) på jorden, för mina fötter är någon annanstans än här på jorden kan jag säga hahaha
Min lilla tjej ligger just nu och vilar. Hon är trött utav all denna tristess som just nu tagit över hennes liv. Hon har varit sjuk nu oxå så då har hon fått vara hemma från dagis :( jag tror hon saknar sina små polare på dagis hihi det är lite trist faktiskt, för jag får bara ha henne på dagis 15 timmar i veckan, så det blir bara Mån-Ons-Fre som hon går. Och om hon nu blir sjuk då som nu blir hon hemma en hel vecka utan dagis, as tråkigt för henne för hon gillar verkligen dagis och vi ser det på henne att det är så bra för henne. Jag håller tummarna för att vårat liv får en bra ruljans nu när den andra lillen kommer, nu skrattar säkert några utav er, men jag och gubben funkar bäst under press, så vi känner att det nog inte kommer bli några som helst problem ;) MEN det återstår att se hihihi
Så skönt att man sakta men säkert börjar komma tillbaka till sitt "gamla" jag...Tack o Lov!!!
Hoppas ni därute haft det bra iaf och jag hoppas att ni värnar om det fina ni har i livet. Livet är alldeles för kort för att gå omkring och dröna :) kraam från oss <3